Himlen gapar tom. På marken dansar björkarnas skuggor rytmiskt till vindens melodi. Jag förnimmer deras närvaro, men när jag tar av mig hörlurarna och vänder mig om förstår jag att jag är ensam om att ha ett hjärta som slår. Försvinner in i radions värld igen. Programledaren i P1 uppmanar mig att bryta alla mina vanor.
Fröerna jag sådde längst vägkanten har skjutit upp ljusgröna grässtrån. Vad vackra de är, mitt bröst sväller av en sorts dyrkan. Är jag verkligen deras moder?
Alla dessa blommor är välsignade av den vördnad och omsorg människorna som lämnat dem visat. Mitt altare står kargt och tomt. Vad bör jag offra?
Äppelträdet har stulit de dödas näring, livnärt sig på den och antagit en imponerande storlek. Jag nöjer mig inte med att äta fallfrukten, utan plockar äpplen från grenar jag egentligen inte når.
Fan, vad sura de är.
Bloggtoppen
No comments:
Post a Comment