Jag beträder trappan upp till de dödas rike. Ljusets sylvassa blad skär sönder min iris. Ändå kan jag se. Bakom mig ligger den mörka tjärnen jag paddlat över. Vänster om mig stoltserar tallarna med sina kronor. På min högra sida dånar forsen. Vattnet väller nedåt, bortåt, överger mig utan avskedsfraser.
Jag inser att min kropp lämnat mig på trappavsatsen. Jag har blivit till ljus.
Ovanifrån är allt vackert.
Ånger. Jag springer, innan allt förtvinat. Innan skymningen stulit min värld.
När jag kommer ned läker mörkret mina ögon. Jag ser hur marmorn vittrat. Framför mig faller trappan sönder.
Jag gjorde ett val – vägen till dödens imperium är omintetgjord.
Jag lever.
Bloggtoppen
No comments:
Post a Comment