.Stillheten dränks av det krig syrsorna och mina rosslande andetag för. Deras orkester spelar i otakt med mina rörelser. Jag springer av panik. Jag springer av rädslan för att bli inträngd i ett hörn. Jag springer av fruktan för att inte få tillräckligt med plats.
Jag löper ikapp tystnaden, den ekar stundom mellan mina sinnens väggar. Mina tankars vålnader slutar tala till mig. Det enda som existerar är Jag, och den musik mina andedrag och syrsorna skapar tillsammans. Rytmiskt dansar min kropp framåt i en tillvaro som står still.
När jag når dörren sätter jag mig ned och förenas med min omgivning. Den svala kvällsluften strömmar genom mina lungor. Jag skälver. Jag, som fått ett namn inför den synliga världen, existerar också under murarna min tärda hud utgör.
No comments:
Post a Comment