Autocritica

Ett glas faller till marken och krossas medan jag sover. Dagen efter sopar jag upp skärvorna. Spillrorna av det vackra var inte värda att spara när helheten gått om intet.

Fulla på en bar i en okänd stad, skrattade, medan regnet strilade ned från himlen. Ett uteblivet möte, ändå något nytt och annorlunda vunnet. Fattar man mod att tala främmande språk finns mycket att finna. Den vise talar dock icke utan räds för alla misstag som finns att begå. På så vis är den dumme den kloke. Ja, visst är synen på de smarta här i världen snedvriden. Bara dem som vågar fela lär sig nytt. Genom att fyllas av förvillelse har jag upptäckt att rökelse doftar gott, att mönstrade byxor är vackra, att jag är liten och att bergen är stora…