Kan det vara så att jag tycker om att världen blir idealiserad i skymningens härliga ljus? Kanske struntar jag i att jag blir bedragen, mitt förnuft släpps åtminstone fritt och allt kan blandas i ett upprymt kaos. Din skugga kan lika gärna vara din kropp och dunkelheten möjliggör allt, allt, ALLT!
Kanske avskyr jag när dagsljuset kommer och avslöjar alla fördömda spratt skymningen och natten spelat mig. Kanske vill jag inte leva i sanningens värld. Kanske är jag nöjd med att vara lurad.
Bloggtoppen
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment