the one within

Minns inte vårat farväl. Skakade vi hand, gav varandra vi varann en avskedskyss eller skildes vi som eviga fiender? Brasan brinner, bakgrunden är röd och konturen träder fram tydligt av den skepnad som vandrat bortåt, iväg till ett ställe jag inte känner till. Du är inte saknad. Men jag hatar dig inte. Du är som någon jag en gång kände, någon jag kanske möter på bussen en dag, småpratar med. Du är en skugga av något som varit, en vålnad som inte växer upp, en vissnad blomma. Vi känner varann rätt väl, du och jag. Vi har bråkat om platser, om stämningar om, om val, om ignorans och om ställningstaganden. Jag vann. Jag, hon nya. Jag vann.

Hejdå lådsasJag

Framför mig ser jag den ljusa, stora handen min mörkare skulle vilja fatta. Jag springer i hasorna men når inte ända fram