andalucia

Mina nakna fötter slog rot i marken medan jag gick över kullarna där pilgrimer och herdar vandrat. Jag erfor var jag härstammar ifrån när vi tog av oss våra skor och traskade barfota genom dalarna. Framför mig, ovanför mig och kring mig var min framtid, mitt allt. I en dalsänka vilade vi i skuggan av ett tusenårigt olivträd. Dess knotor och mörkgröna blad berättade historier för oss medan vi beundrade bergsgetterna.

Min högsta etapp och önskan är inte densamma som din. När du ihopkrupen vid en vägkant genom tystanden meddelar att du är tillfredställd måste jag sträva vidare. Uppåt! När jag nått världens ände knäböjer jag för de blåa bergen jag får åskåda. Är detta eldoradot? Jag måste dit! – nya vyer har ertappats nedanför livets klippa. När jag med spruckna fötter nått den vackraste kulmen som fanns att åskåda från mijas förmår jag icke att låta bli – hela tiden måste jag veta och uppleva mera, mera, mera. Jag börjar trevande hasa mig nedför backen av röd jord. Varje steg jag tar för mig närmare afrika, mina drömmars hemstad, det dammar kring mig, jag hostar till och faller död ned på backen.