inverted world

Yttre föremål kan användas i syftet att reflektera det som pågår – men jag är trött på liknelser. Trött på paralleller och givna lagar. När jag faller, faller, faller – är jag densamma? När jag springer framåt horisontellt – är jag någon annan? Många dimensioner utgör ingen helhet, bara ytterligheter. Sex motpoler finns, de två punkterna på bredden där det finns utrymme att växa, den lodräta avgrunden, änden i atmosfären, mitt förflutna bakom mig och den kommande tiden på andra sidan. Trots att jag tecknat ett diagram har jag inte upplysts. Det som möglar eller sväller innanför mitt bröst utgör fan bara en jävla en ort som man säkert kan kartlägga genom en matematisk formel