jag blev karaktäriserad som en boheme och vågade äntligen leva mig i rollen

Var jag alltjämt tystad – alltjämt fångad i miljöns och de yttre omständigheternas gallerinhägnad? Är mitt väsen egentligen oroligt och känsligt? Mitt för stunden livliga temperament bubblar ut genom min huds mynningar. Instinktivt sökande efter förnyelse, efter ständig förändring, vandrar jag på calle de las pasadas. De vackert tecknande konturerna min gestalt flyktigt tillhandahåller ber mig om ting jag tvekar på om jag förmår implementera. Att i varje inandning fokusera på intensitet och på pånyttfödande är komplicerat för mig, som månde vara en transcendent varelse.

Vimlandet, svindlandet och svärmandet är mig obekanta – ändock möjligen endast förtryckta – uppföranden. Min moders kvinnlighet må emellertid undermedvetet projicerats på mig – och eftersom jag ämnat tillintetgöra alla likheter oss emellan – har även den fasaväckande feminitetens styrka sånär dräpts. Är det således dags att trasa sönder molnen som döljer bergstoppen och ge mig hän åt en av min naturs åtskilliga spelplaner? Jag tror allt att jag, med pseudonymen E-----, ska göra världen till min spelyta med mina glödande, pilskjutande ögon.