on the first part of the journey

Förmanas att ej beträda min varelses vildmarker. Mina hypoteser bekräftas någorlunda av min fader. ”Dotra mi, det finns landskap i vårt inre vi ej besöka, en del äro vackra, medan andra äro desto farligare att vandra kring i”. Min ungdomliga nyfikenhet spritter – längtan efter att jaga ifatt ovissheterna kliar. Men, om de ljusa och mörka krafterna är antiteser till varann, då bör jag binda samman mina handleder. Jag skall ämna undfly det förbjudna suktandet. Det var trots allt inte jag som fick vision om att gud och djävulen sitter på olika sidor av samma tron. Handlingens emellanåt farliga platta sten vållar ringar på vattnet, vilka så småningom förgrenas med det stora världshavet. På så vis erhåller dessa rörelser ett oändligt inflytande. Ty jag vet, att vattnet, det slutar aldrig röra på sig.