Ibland spelar världen mina önskningars toner. Gardinen fladdrade i mitt fönster på fjärde våningen, den friska luften vädrade ut sjukdomen från mitt inre och min intuition befallde mig att sätta på mig mina nästintill söndertrasade skor och gå ut. Vinden lekte med mitt redan rufsiga hår medan jag gick mot berget, mot bäcken, mot bron, mot feriaplatsen. När jag fick syn på Dig, vände jag om. Ändrade direktion, gick mot oändligheten, satte mig vid havet. Rökte en cigarett och såg på fåglarna.
Väl hemma i det gula rummet hörde jag stroferna quiero vivir, quiero sentir… strömma ut ur radion i vardagsrummet. Log mot mig själv i spegeln. Klämde fast yogamattan under armen, gick ned för trapporna. Ställde mig utanför porten och väntade på en vän, som till min besvikelse inte dök upp. Strosade iväg själv. Hann inte gå långt innan Du kom körandes i din gula bil. Blev egentligen inte ens förvånad, ty jag vet, att världen verkligen verkar för mig. …Fick skjuts till yogan, som jag senare fick veta var inställd.
Bloggtoppen
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment