I skymningstrakterna mellan vaket tillstånd och drömmens vridna fantasiland (där man kan gå uppochned på horisonten och rosa tandborstar solar på klippor) snurrar hjulet. Förtvivlat försöker jag, med tankens kraft, få det att snurra i motsatt riktning, åt vänster. Vattnet, dess drivande kraft, dess forsande är jag oförmögen att påverka - men jag kan rekonstruera själva hjulet, naturen har gett mig sin tillåtelse. Önskar dock att jag kunde frysa vattnet en liten stund, stoppa tiden, få en möjlighet att rätta till andra människors snedsteg vid tidigare försök att bygga om hjulet utan någons vetskap, men naturen är mig övermäktig. Måste hålla mig till att förbättra endast själva hjulet. Till och med i tanken är det emellertid svårt att föreställa sig ett komplett hjul, visualisera ett hjul som rör sig i den rätta riktningen utan att någonsin tveka på sitt sanna och riktiga öde - alltså ATT SNURRA ÅT VÄNSTER. Det verkar inte kunna bestämma sig och min tanke är alltför svag och otränad för att tvinga det att röra sig ditåt.
Natten kommer.
Finner det märkligt att solen varken går upp eller ned i norr, lever man i tillfällig evighet,
är man i själva verket död?
Natten går sin väg.
Svär på att jag såg himlen glittra igår. GLITTRA
Slår tärning med melonbitar.
Vägrar resignera.
Bloggtoppen
No comments:
Post a Comment