Nuet är alltjämt problematiskt att levandegöra i huvudsatser och bisatser som syftar till att bilda begripliga meningar. Svävar iväg totalt var gång jag med påklistrad ihärdighet försöker. Jag hamrar inte fast spiken med det jag egentligen vill skildra på husväggen, utan hänger flummiga trådar i alla möjliga färger från osynliga krokar i märkliga vinklar som svävar i luften utan synbart fäste. Dessa låter jag representera meningen bakom mina osammanhängande texter och förutsätter att eventuella läsare tålmodigt ska fnula på vad jag menar. Kära eventuella läsare, härmed tillkännager jag att inte ens jag, författaren, begriper innebörden av det jag förtäljt. Herregud, man kan ju inte hänga krokar i luften, i luften finns inget att fästa krokarna på! Faktum är att det är naivt att tro att vitt spridda associationer och liknelser kan förmedla något annat än att en helhet är synonymt med kaos. Kära eventuella läsare, jag förnekar inte att jag ämnat berätta för er att verkligheten är vriden, osannolik och osammanhängande, men nu har jag en ny, kanske något mer reell idé.
I varje kaos finns egentligen ordning. Åtminstone i vår lilla människobubbla består jorden av ordnat kaos. Natt följer dag, efter sommaren kommer hösten, efter att man levt dör man. Ordning, ordning, ordning. Tankens och känslans subjektivitet förvirrar oss stackars människovarelser, vi luras att tro att tillvaron är kaosartad. Men faktum är att livet går sin stilla gång, mönstren ritades före människans Era och kommer inte ändras förrän vår art dött ut. Jag syftar inte enbart på yttre företeelser och mönster som bildar ordning sett från ett stort perspektiv, utan ordning finns även inom oss människor. Tillåter ni mig att tala i bildspråk igen skulle jag säga att vi alla har våra inre tempel. De flesta av oss låter dessa stå tomma så länge att mossa och annat oknytt börjar härja i de inre underverken. Därinne står trumpeter, orglar och violiner och vissnar av väntan på att användas. Bestämmer man sig, med förnuftets och känslans otroliga kraft när dessa sammanfogas, kan man lyckas nå dessa instrument. Bara man når dem kan man spela på dem, och spelar man på dem levandegörs den mest egendomliga musik inuti en och lockar en till ordningens väg. Musiken är i själva verket intuitionen och intuitionen leder en in på den rätta vägen. Färdas man på den väg som utstakats för en redan innan födelsen når man ordning.
--
Själva ordnings existens betyder även att brinnande lycka finns, vilket i sin tur betyder att mening finns, vilket i sin tur betyder att instrumenten i åtminstone mitt tempel snart kommer att börja spela glada toner. Börjar bli dags att överge den sorgsamma, vemodiga melankoliska varelse jag varit ett tag. Tiden är snart kommen för att ställa fönstret på vid gavel och låta positivistetens ljus stråla. Det ända som saknas att uträtta dessförinnan är att reda ut de trassliga garnnystan jag ärvt av mitt förflutna. Därefter ska jag ställa mig på vinnarpallen ordningens plattform utgör där på kaosets stökiga vind.
Och där ska jag stå.
Med ett stort jävla leende.
Bloggtoppen
No comments:
Post a Comment