Idag, söndag, lyssnades på Cornelius Vreeswijk i sjukdomens näste ämnar jag få rätt på samvetet. Gör naturkunskapsläxan, skriver brev till morfarn min, diskar undan efter min groteska framfart i köket. Igår kväll begav jag mig ut i regnet för att se invictus på bio, efter att ha spenderat flera dagar i min egna lilla värld under mitt täckte med boken the shadow of the wind. I fredags efter skolan kom mina oförtjänt fina vänner på hembesök till lyan där jag för till fället bor ensam. Lagade te, ritade teckningar, rökte cigaretter. Bion var hur som helst bra, förståelsen av språket var bristante i och med att engelskan dubbats till spanska, men budskapet gick väl genom någorlunda i alla fall.
Out of the night that covers me,
Black as the Pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.
In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.
Beyond this place of wrath and tears
Looms but the Horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid.
It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.
William Ernest Henley
Bloggtoppen
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment