September rain

I hjärtat av ondskans land slokar livets träd. Hur kommer det sig att dess löv är som fagrast precis innan de skall falla till marken för att ruttna? Löven brinner i gula och röda nyanser på trädens grenar. Mer hängivet än någonsin förut knäar jag för att beundra dem. Jag lägger mina händer på jorden, dyrkar den mark som gett trädet näring. Först när löven singlandes far genom luften förstår jag att ormen kring min iris återigen lurat mig.

Jag befinner mig i ett land där växterna frodas som bäst när vinterns kalla vindar blåst in i mina lungor. Jag andas sorg, men världen spirar av lycka. Hur kan vinterns och vemodets regn ge liv åt världen? Inspirationen flödar genom mina veners stuprännor när molnen över berget är som gråast. Är det för att jag lämnas ut åt mig själv? Jag är min egen djävul. Min omvärld är en spegel av mig själv.

-

Jag såg oss sitta iklädda våra klänningar på en åker mitt i ingenstans när jag gick genom grinden som omger mitt hus. De vackraste röda blommorna jag någonsin sett växte bland livfulla blad. Fast, när jag kom närmare förstod jag att det vackra var en illusion. Bladen hade lagt sig över tallträdets nålar. Det hårda finns alltid bakom det goda, bara den vassa överlever. Blommorna kommer att dö, precis som det du och jag en gång hade redan har gjort.

Vissna och skrumpna ligger våra minnens blad på marken och återförenas med den svarta jord vi uppstod ifrån.

I min gestalts artärer hyllar man bergen som gränsar till hjärtats land. Där växer en till synes skör blomma som huden brukade skratta åt. Ändå är det lilla det största av allt. Brev ska stämplas och bläck ska porla över något som en gång växt lodrätt och inte vågrätt som numera.

Vad gör man, när till och med det svarta är genomskinligt? Armbandet med ett fejkat frö trillar hela tiden av min handled. Är det för att påminna mig om att inte ramla baklänges av min medfödda svaghet? Det andra snöret sitter emellertid kvar, tar gestalten av taggtråd och får min själ att blöda för att påminna mig om att söka reda på svaret om vad tecknet på den platta pärlan betyder. Dessutom finns det metallföremål jag kan ha på mig när jag ska föreställa den jag inte är-