22.06

Begriper mig inte på mitt eget trossystem. Om världen är besjälad och Kraften är fullkomlig, då tillhör inte själen mig. Inte heller har den säregna karaktärsdrag, utan är snarare likadan som hela Kraften. Är det en bit av Alltet som jag flyktigt tillhandahåller, eller är det hela, i sin enorma komplexhet? Utgör jag en endast del, eller är Allt helt enkelt Allt? Det ända som är klart för mig är att Det filtreras genom arv och miljös påverkan, svävar utanför mig eller regnar ned som askflarn på papper, blir mitt eget, personliga uttryck.