tidal wave

Min kropp, det kanske mest konkreta jag lånar i detta liv, besitter kunskap om hur man rör sig till toner någons, ja en individs, kunskap om hur man träder in i det ådror det abstrakta leker i och levandegör det, omvandlar det till musik. Två motpoler, vitt skilda antiteser, bildar en syntes när strängar vibrerar och trummor skakar. Mitt psykes favoritsysselsättning är att skilja på tingen, skära dem itu, men när kroppen dansar till ljuden som strömmar ut ur högtalarna verkar ju åtminstone den förstå hur man förenar konkret och abstrakt. Det måste vara själen som påminner kroppen om just denna melodi, just denna ton, den som någon annan än just jag lyckats verkliggöra, men som egentligen finns inom varje människa. Allt skapat, däribland musiken, ligger och flyter i den kollektiva delen av alla själar. Varför skulle vi annars känna igen oss i varenda musikstycke, konstverk och myt?