paloma negra

Har haft sommarlov, men jag har inte varit ledig från mig själv. Känner mig nervös över att börja skolan, ta semester från Jaget och packa in det i måsten, borden, krav, press. Fast stress och press är förhållningssätt och jag är en fri fri fri individ och människa, född att välja, född att göra det som faller mig in. Kvinnan som sitter på mitt revbens trädstam dinglar glatt med benen. När regnbågen kommer fram hoppar hon ned till platån nere i min maggrop och släpper ut fåglarna den elake tillfångatagit. Vad de flyger, vad de är vackra, se! Se på dem! Sedan blåser hon i trumpeten och hela världen faller samman. Svart. Svart. Svart. Så skrider dagarna framåt på tidslinjen, stundtals färdas de genom djupa dalar, men där bortom skymtar de berget. Berget som utlovar förändring. Finns det ett före och ett efter? Befinner jag mig i skärselden eller i nangiala?