Blunda och känn hur allt bli svart. Du är en outsinlig källa. Rymden bor i dig. Det rör sig i botten av ditt väsen. Du existerar bortom vanans makt, djupt där nere ända upp till ytan, det skikt du lever större delen av ditt liv i.
Öppna kärlekens fönster, Livets ständiga vår är här, vädra, låt brisen leka med gardinen. Vi behöver inte söka, inte vänta, inte plågas. Blunda och du är fri. Nej, vi behöver inte plågas i den bemärkelsen att vi ska vänta, men livet innefattar också smärta. Att vidga sig betyder att låta känslorna flöda fritt, och det kan göra ont. Jag är trött på att läsa och skriva om längtan. Nu är jag här och jag gör mer än bara existerar, jag ÄR
No comments:
Post a Comment