Sommarens blad avlider och livets höst är färggrann, röd. Bladens slutgiltiga död, som fastställs precis innan de ska singla ned till marken och förmultna, är ful och brun. Tänka sig att de gröna bladen blir röda, och att just de färgerna är kontraster och således framhäver varandra. Blandar man grönt och rött blir det dock brunt, den allra tråkigaste färgen, ja, den verkligt döda.
När jag finner min motsats kommer jag att glimta till . Jag kommer att dansa för vinden i en lysande skrud en liten stund, innan jag och min antites beblandas och tror att vi ska smälta samman och bli till fullkomlighet. Då dör jag, falnar, faller pladask, murknar
Världen vill mig något
No comments:
Post a Comment